fingals

Vill jag leva!
Just nu!
Inte fara på skolan.
Inte.
Kanske borde.
Kanske måste egentligen.
Jag vill inte vara på det stället mer.
Verkligen verkligen verkligen inte.

Kan inte säga att luggen blev snygg men jag är inte speciellt haj på det där med photoshop så..
whatever- whenever-however.
Men förmodligen lär jag ju inte klippa lugg. Det känns inte logiskt.

Här sitter jag i min ensamhet med enbart mina kissar hemma och äter nattmat.
Eller frukost, middag eller brunch. Vad man nu vill kalla det.
Mig spelar det ingen större roll.
Ska hålla mig vaken inatt då jag inte har någon mänsklig väckarklocka imorgon.
Har fortfarande inte lärt mig att höra ett alarm på mobilen och vakna av det.
Det verkar som en omöjlig grej.
Ställer nu för tiden ca 6 alarm på olika tider.
Men nej, inte vaknar jag på någon av tiderna.
Jag vaknar när min sömncykel tycker att det är dags.
Det är megadåligt.
Förstår inte hur jag ska bli kvitt detta?
Inga förslag är dåliga förslag.

Vad vill jag mer ha sagt då?
Jo.
Nej.
Nu kommer jag faktiskt inte på varför jag hade tänkt blogga.
Den som är intresserad att veta vad jag gör kan ringa.
Sms är jag helt urkass på att svara på.
Jag tittar oftast på det, tänker, lägger iväg mobilen, formulerar ett svar i tanken, börjar tänka på något annat.
Sedan kommer jag ihåg det några timmar senare.
Ingen regel utan undantag. Så mitt undantag är såklart när jag är på sms-humör.
Mitt i skrivandet så gick jag och bytte till mjukisbyxor och slängde iväg bhn.
Dessutom lyssnar jag på en låt som heter sleepyhead.
Detta bådar inte gott.
Jag måste hålla mig vaken.
Måste.
Måste.
Kom igen.
Jag kommer somna sittandes.
Fan.
Nej.
Hejdå.

Igår fick jag den där freaky känslan av att inte förstå ett smack.
Man går bara förbi spegeln sådär i all hast.
Står bara och stirrar.
Förstår inte varför någon, någonstans stirrar där i spegeln?
Vad är spegeln?
Vem är den där människan i spegeln?
Vems kropp är det här?
Vem är jag som tänker?
Hur kan jag tänka?
Kan jag styra den här kroppen?
Titta!!! Ett öga blinkade!!!
Heter jag Sofia?
Varför är min hjärna kopplad till den här kroppen?
Hur kan det här hända?
Varför står jag bara här?
Varför rör jag mig inte?


Sedan ruskar man på huvudet och kommer tillbaka och inser att man nog är har lite för mycket polka i hjärnan ändå. Det är lika intressant varje gång.

VARFÖR SOVER JAG INTE?!
Så otroligt dumt.
Missar en timme.
Börjar jobba 8 vilket betyder att jag måste vara uppe halv 7.
Vilket nu betyder halv 6.
Vad är klockan?
Hur skulle jag ställa den?
Förvirrande såhär på kvällskvisten med alldeles för mycker socker rusande i mitt blodomlopp.
Duktig flicka jag.
Neeei.
Bilder som jag inte fixat eller orkat eller har tid med.
Min dator är alldeles för långsam för att trixa med bilder i.
Då mina vänner, då talar vi om långsam dator.
Fast egentligen är den inte långsam. Inte på internet.
Då är den så duktig så!
Älska min dator ändå.
Bara att jag måste köpa en extern hårddisk till mina ihopskrapade 7 GB bilder.
Jag vill ha PARTII! NU!
NU NU NU NYUUU.
Men inte här. Helst inte. (Piteå)
I mitt krypin kan vi ha dödskalas.
Alla som jag vill ha här är bjudna nästa helg då.
Kanske det blir nästa helg ändå.
Det är ju ändå påsk. Festar man då?
Eller jobbar man? Vad gör man?

Det är så sjukt att jag bara festat EN ENDASTE gång sedan jag kom hem från Berlin.
Snart börjar jag drömma om att jag dricker vin i nappflaska på skolan eller whatever.
Kanske inte riktigt då.
Men jag vill röja!

Skyller på ölspelet..
Fint hur som helst!

Idag gör jag alldeles för lite.
Är alldeles för bra på att lata mig.
Har ätit massa popcorn och annat crap som knappast kommer göra att min viktökning stannar av.
Men det finns väl större problem här i livet.
Fast egentligen har jag väl inga jättestora problem här i livet.
Jag har det väldigt lätt.
Som många andra här.
Men som många andra så blir jag heller inte nöjd så lätt.
Igår sa Anders till mig; Du kommer säkert att bo i Piteå hela ditt liv.
Då började jag gråta.
Haha!
Så vill någon säga något som sårar mig på riktigt, säg så.
Jag hade ingen aning att det skulle ta SÅ hårt.
Men det kändes verkligen fruktansvärt när han sa så.

Fast säker på vad som i framtiden kommer hända kan jag aldrig veta.
Men jag hoppas innerligt att jag väljer att bo på en vackrare plats än Piteå.

Nu ska jag ut och röka och kvällsfundera lite.
Förresten så blev ju inte Gambia av.
Camilla kunde inte, mamma törs inte och själv blir det för dyrt att fara.
Så jag får helt enkelt fara till Berlin igen.
Det kommer vara första gången som jag reser helt själv.
Då känns Berlin helt lagom för lite träning.
Inte nervöst och heller inte helt problemfritt.
Bara kul.
Det enda som suger där är ciggen.
Dyra är de.
Dessutom finns inte corner.

Sitter nu och totalt flippar även fast jag är sjuk och egentligen inte har orken.
Fy vilka kaotiska rysningar på mina armar.
Detta är så bra.
Jag är helt uppe i det blå.
Hejdå.

Antar att jag lägger in mer en dag när jag inte håller på att somna.
Trodde verkligen att jag skulle orka fler men, nej.
Fel hade jag!
För nu somnar jag på cirka 10 minuter.
Maximum.
Jag somnar nog nu.
Skepp och hoj kameleonter!

Nej inte det. Låt mig stanna längre. Borta bäst och hemma nästan sämst känns det som för tillfället. Det enda bra är väl att jag ska sysselsätta mig med jobb från tors till söndag så jag kan finansiera en nyy resa :)